En liberal värld bygger på människans frihet och suveränitet
Globala problem kräver inte bara globala lösningar som rörande policyn och program. Utöver det behövs fler världsmedvetna medborgare och gemensamma institutioner för hela mänskligheten på långsikt. Nationalismen är till skillnad från 1800-talet idag en politisk kraft som är bakåtsträvande och auktoritär samt förtrycker och begränsar individen. Därför är det viktigt att liberaler strävar för en värld där människor kan samarbeta som fria världsmedborgare.
I slutet av 1800-talet var Vladimir Jovanovic en av Serbiens främsta politiker känd för sin kritik av kungahuset och adelns privilegier samt för krav på frihetsreformer och demokratisering. Samtidigt skulle Jovanovics liberalism idag kännas främmande för moderna liberaler. Till exempel var Jovanovic drivande bakom organiseringen av samtidens ungdomsrörelse med målet att forma “patriotiskt sinnad ungdom” och “stärka nationen”.
Jovanovic var nämligen en av samtida “nationalliberaler” i Europa. Han ansåg att alla i Serbien, inklusive romer, arumäner och judar kunde ha samma rättigheter, dock som serber i assimilerad medborgerlig mening. Rättigheterna skulle alltså inte baseras på individen, utan skulle följas av skyldigheten att bli serb enligt vad Jovanovic och andra hade definierat som nationstillhörighet.
Under de senaste åren har det i samband med “Brexit and Trump” diskuterats om liberalism, globalism och nationalism. Delvis beror det på att liberalismen historiskt sett har varit en idé förankrad både i den lokala, nationella och internationella samhällsutvecklingen. I den amerikanska och europeiska debatten har flera debattörer som den nationalistiska intellektuelle Yoram Hazony formulerat argument i stilen att liberaler borde vara nationalister genom att avskaffa EU, förhindra (muslimsk) invandring och ta hand om “sina egna först”.
Utöver sådana reaktionära, rasistiska och kulturistiska formuleringar finns det också andra nationalistiska idéer som tanken om en “liberal-nationalism” som bland andra politologen Gina Gustavsson förespråkar. Visst låter det fantastiskt med tanken där liberalism och nationalism inte behöver ses som varandras motsatser och där alla människor kan leva harmoniskt i sina nationer. Det gör det förstås inte eftersom verkligheten aldrig kommer att se ut på det sättet.
Till att börja med är nationalismen tämligen en orealistisk idé även om den kan kännas som självklar. Nationalismen säger nämligen att varje nation är unik, att alla människor på gruppbasis förtjänar sin egen nation och stat, samt att individen ska vara särskilt lojal till sin nation. Men idag finns det bara 193 formella suveräna (national)stater och FN-medlemmar, och inte fler med tanke på alla existerande etniska, religiösa och politiska kollektiva identifikationer. Enligt nationalismen i sin “renaste” form borde det alltså finnas flera tusen suveräna nationer.
Inte heller är någon nation helt unik eftersom människor genom historien har lånat och utbytt olika idéer inklusive som parlament, språk och institutioner. Dessutom, på individuell basis är människan både socialt och biologiskt komplex varelse och mer flytande i sina identifikationer som rörande värderingar och affektioner. Idag är vi dessutomfler än tidigare som ser oss som kosmopolitiska medborgare och är medlemmar i olika nätverk och communities från Facebook till Bitnation.
Vidare, när det kommer till politik och idéer är så kallad liberal-nationalism mer som nationalistisk socialdemokrati, ungefär som tankesmedjan Tiden agerar idag. Tanken är alltså att höga skatter, restriktiv humanitär och arbetskraftsinvandring samt krav på likformighet och plikt ska vara normerande i det svenska samhället. Utöver det tillkommer diverse förbud riktade mot redan stigmatiserade individer och minoriteter.
Ett exempel liberal-nationalistisk utveckling, och själva tanken att förena liberalism med nationalism är utvecklingen i Danmark. De senaste åren har visat hur sådan politik i Danmark motiverad med “danska värderingar” inte har gjort landet till ett mindrer öppet, liberalt och tolerant samhälle. Det är resultatet av att många danska politiker och övriga medborgare övergett tanken att frihet är en universell värdering och att nationen kan och bör vara kosmopolitisk.
Sist men inte minst är Brexitprocessen ett tydligt exempel på hur den “liberala nationalismen” ser ut på större skala. Att britter inte får vara EU-medborgare, att en redan centraliserad stat ska ha mer kontroll och intervention i ekonomin, samt att färre flyktingar ska tas emot är i linje med idéer om liberal- och progressiv nationalism. För Brexit är en process där kollektivistiska, populistiska och nostalgiska idéer tyvärr har vunnit förhoppningsvis en tillfällig politiskt seger i den mänskliga historien.
För att återgå till Jovanovics fall, faktumet är att liberalism och nationalism, liksom många andra ideologier, förvisso kan förenas. Däremot är konsekvenserna av sådan förening dåliga, repressiva och exkluderande utifrån liberalismen som universalistisk och humanistisk idé. Sådan förening leder helt enkelt inte till mer frihet, acceptans och välstånd för fler individer.
Som historikern Yuval Harari menar är fallet att utan nationalism som under 1800-talet hade världen säkert befunnit sig i tribalistiskt kaos och inte i ett “liberalt paradis”. Men Harari menar också att globala problem kräver lösningar där människor globalt bryr sig om varandra. Ingen nationalism, oavsett prefixt, kan skapa solidaritet, empati och rättvisa i global mening.
Därför är det viktigt att vi som aktiva liberaler skapar nya idéer, berättelser och visioner för en värld där människor verkligen kan vara fria världsmedborgare med gemensamma institutioner rörande frihet, säkerhet och hållbarhet. Liberaler kan börja med EU bland annat eftersom det europeiska medborgarskapet fortfarande är sekundär och där fler beslut behöver tas på andra nivåer än de nationella, inte minst lokalt.
Liberaler behöver också fundera på hur staten ska fungera i framtiden eftersom nationalstatsmodellen bygger på att staten ska finnas för nationen medan framtidens utveckling borde handla om hur staten ska finnas för människan, planeten och klimatet. Där behöver liberaler som vanligt vara på framkant och erbjuda inspirerande förslag för en framtid global öppenhet och samverkan som rörande AI, klimat och migration måste gå före nationalismens begränsande karaktär.